När jag hade skrivit ett jätte lång inlägg dog data och orkar verkligen inte skriva om  allt så skriver det imon. Imon ska Jennie och Nike sova över ska bli såå kul!! Men ska inte blogga mer så Godnatt pöss pöss/Teres

Vill ha den här tröjan!!!!!!!!!!

Jag är med och tävlar på nellieberntsson.se om att vinna en valfri vara hos horsemeup.se för 1000:- /Teres

Ska hoppa in i duschen nu. Ska skriva om en liten sak jag inte gillar!!! Tutti-Frutti hoppades idag och var super. Vi filma lite men jag har inte dom på min telefon så ni får vänta lite tills jag fått dom. Dressyr från i förgår  ska också komma upp men jag försöker få Nike att skicka dom men hon orkar aldrig, Nike skicka!!!!! Brb/Teres  

Japp, igår kom jag och Jennie hem 23:30 pga busiga ponnysar. Såhär var det; Jag och Jennie hade ridit i ridhuset och det var jättemysigt. Sedan är det så att ponnysarna går i en skogshage som sträcker sig en rejäl bit, alltså jättestor. Iaf så efter vi hade ridit klart var klockan 22:00, vi gick upp till stallet och lämnade Diva. Crocker skulle upp till den GIGANTISKA skogshagen och äta en massor så vi började gå uppåt med han. När vi var ungefär 10m bortifrån sandsvängen så hörde vi något. Helt plötsligt dyker det upp något ljus brunt i full fart. Gissa vem det var? Atlas och efter kom Trollet, jag fick snabbt springa in och ta båda. Sedan fick jag ta dem till öppningen medan Jennie stod och höll Crocker. Vi tänkte inte mer på det för att det var ju alltid dom två som rymde så vi tog upp dom till sammans med Crocker. Helt plötsligt såg vi också Tutti-Frutti och Canel, wahhh nu är det något annat! Tutti-Frutti tog vi ut genom eltrådarna, alltså vi töjde dom.Hon hade också en skit stor gren hängandes i svansen! Canel försvann och vi tänkte att vi måste ju få tag i Canel också så vi gick bortåt dit vi hade hittat Trollet och Atlas. Där borta stod resten av flocken! Vi fixade en liten inhängnad åt ponnyerna och försökte få ut resten av dem. När alla var ute var det ju bara att jaga upp dem och stänga så många grindar påväg upp som möjligt utifall någon ponny skulle rymma. Crocker tog den chansen men kom som tur är inte längre än 50m bort. Han hade krypit under den första grinden vi stängde men den andra kom han inte igenom. Vi stängde den sista grinden och gick sedan och kollade vart hålet var. Eftersom att vi inte jun de gå så långt in i skogen för att det var så himla mörkt konstaterade vi att det måste varit vid de tre fallna små träden som ponnyerna tagit chansen, vi lagade och gick sedan hem trötta och rätt slutkörda. Ponnysar, ahh vad dom hittar på! -Nike